In Förändringsledning, Förflyttning

I modern fotboll är allt som oftast dagsformen absolut avgörande för resultaten. I det korta perspektivet har klubbar och landslag blivit så pass skickliga på att utforma och exekvera taktiker i världsklass att skillnaden och marginalerna som i slutändan avgör matcherna är mycket små. Men bakom de flesta framgångssagorna ligger också avgörande strategiska val och modeller för organisationsstyrning som långsiktigt skapat de förutsättningar som krävts för att allting skall klaffa perfekt under matchdagen. Affärsmodellbloggen har tidigare skrivit om idrottsorganisationer som varit skickliga på att genomföra stora förändringar (läs om Tysklands transformationsresa HÄR). Ytterligare ett sådant exempel är Belgien. Under senare delen av 00-talet utformade och arbetade landets fotbollsförbund efter en enhetlig filosofi som gjort att nationen idag har ett av världens mest fruktade landslag.

Glansdagarnas slut

Under 1980-talet var Belgien en framstående fotbollsnation. Man nådde semifinal i VM 1986 men förlorade mot Argentina som sedermera vann hela turneringen. Efter att ha tagit sig förbi gruppspelet i fyra raka mästerskap misslyckades landet med att nå åttondelsfinal i först VM 1998 och sedan i EM 2000, detta trots starkt publikstöd eftersom man var arrangör och dessutom ansågs ha haft tur med lottningen. Belgien var en fotbollsnation i kris. Efter att ha missat även EM 2004 bestämde sig det belgiska fotbollsförbundet för att någonting måste göras. Michel Sablon fick i uppdrag att leda förändringen och tillträdde posten som Teknisk Direktör.

”Jag hade en plan för att förändra allt” berättade Sablon i en intervju med BBC Sport inför VM tidigare i år, ”Vi behövde förändra allting i grunden. Det var inte populärt, men vi hade inget val. Vi hade blivit bortglömda som fotbollsnation”.

Utan spaning, ingen aning

Sablons första drag var att spana på vad andra nationer byggt sin framgång på. Han såg sig omkring och imponerades och inspirerades av holländska och franska fotbollsakademier. De fostrade moderna och tekniska fartspelare anpassade efter en helt annan verklighet än den som tyvärr hade sprungit ifrån Belgien. För att komma tillrätta med detta skapade Sablon en nationell strategi för ungdomsfotbollen. Strategin innehöll en rad organisatoriska beslut som kom att bli direkt avgörande för landets utveckling av talanger. I denna strategi uppmanade Sablon samtliga ungdomslag att spela enligt spelsystemet 4-3-3. Bob Browaeys, dåvarande förbundskapten för Belgiens U16-landslag uppmuntrade initiativet i en intervju med Sveriges Radio: ”Det handlade inte om att det var den bästa taktiken. Det handlade om att en enhetlig taktik rakt igenom ger bäst avkastning”. Att spela med en 4-3-3 taktik ställer krav på utveckling av så kallade wingers (snabba, bollskickliga anfallare) i stil med de talanger som Tyskland och Frankrike så effektivt producerat.

Sablon fick också fotbollsförbundet att gå från en 7-mannafotboll för de yngsta till att istället spela med 8 spelare på planen åt gången. Anledningen var även här att denna förändring ställde krav på spelsystemet att formatera sitt mittfält enligt en så kallad diamant vilket var den modell som landslaget jobbade efter. Genom dessa förändringar skapade Sablon förutsättningar för att varje belgisk fotbollstalang skulle optimeras utifrån sina förutsättningar till att passa in i en enhetlig struktur – en enhetlig struktur som sträcker sig hela vägen från herrarnas A-landslag ner till juniorer på gräsrotsnivå!

Fokus flyttades till utveckling och långsiktighet

Utöver de ändringar som Sablon gjorde i de strukturer som möjliggjorde de rent taktiska framgångarna tillförde han även en långsiktighet i Belgiens juniorsatsningar. Efter att ha analyserat tusentals matcher kom han fram till att för mycket fokus och energi gick åt till att försöka nå resultat och för lite satsades på den faktiska utvecklingen. Detta var inte rätt väg för att långsiktigt utveckla de bästa spelarna. För att tydligt markera mot detta och skapa förändring tog Sablon bort seriespelet för spelare som var yngre än 9 år gamla. Trots massiv kritik både från media och internt stod han fast vid sitt beslut. Ett ytterligare steg i att cementera filosofin var en förändring av regelverken för landslagsspelare. En spelare som hade tagit klivet uppåt i landslagshierarkin, från exempelvis U17 till U19, fick inte komma tillbaka till den nivå spelaren lämnat oavsett vilken match det gamla laget stod inför. För att varje spelare skulle fortsätta utvecklas maximalt var man tvungen att anpassa sig till den nya nivån och att spela med sitt gamla lag ansågs vara ett steg bakåt.

Den sista viktiga förändringen Sablon genomförde var att istället för att organisera identifieringen av talanger utifrån födelseår organiserade han arbetet utifrån spelarnas fysiska mognad. Vid 14-15 års ålder är de fysiska förutsättningarna väldigt olika för olika individer. En spelare som mognat fysiskt har en stor fördel fram till dess att den person som mognar långsammare hunnit ikapp (Lästips på ämnet: Malcolm Gladwells populärvetenskapliga bästsäljare Outliers). Enligt Browaeys säkerställde denna förändring att man inte bara hittade de spelare som höll högst kvalitet, utan även de som hade högst potential.

Resultat

De förändringar som Sablon införde har gett stort resultat. 2006 fanns två belgiska spelare i engelska Premier League, som av många anses vara Europas främsta liga. Idag, åtta år senare, har vart och ett av de sex klassiska topplagen minst två belgiska spelare (med undantag för Arsenal som sålde sin belgiska backjätte Thomas Vermaalen till den spanska giganten Barcelona i somras). När det belgiska landslaget i somras gick in i sitt första världsmästerskap på tolv år tippades de av experter från hela världen som en outsider till att utmana om guldet. Under det svaga året 2005 höll Belgien i genomsnitt plats 55 på FIFAs världsranking över fotbollsnationer. I oktober 2014 låg de på plats fyra. Den statistiken är svår att argumentera emot.

Lärdomar

Vad kan vi egentligen lära oss av den resa Belgien som fotbollsnation har genomgått? Den första läxan handlar om att organisationer bör hålla fokus på att ständigt utvecklas, och att den frågan bör ha högre prioritet än kortsiktiga resultat. Självklart bör en vinstdrivande verksamhet inte förlora kortsiktigt, men så länge som ledningen utformar strategier med ett tydligt fokus på utveckling behöver vägen till målet inte nödvändigtvis vara rak.

Något som däremot underlättar och hjälper till att göra vägen dit något rakare är att anstränga sig för att förstå vart man står innan man påbörjar en förändringsresa. Genom att alltid utgå från verkligheten, se sig omkring och analysera sin omgivning kan man anpassa och forma sin organisation utifrån de krav som samtiden ställer. På samma sätt som Belgien insåg behovet av att producera tekniska och snabba anfallsspelare kan exempelvis ett försäkringsbolag behöva fokusera sin utveckling på att stärka sina digitala kanaler eller telekom-bolag bli mer kundcentriska i sina affärsmodeller. Utveckling tar aldrig slut. Det gör den inte därför att varje förändring och förbättring också bidrar till att skapa nya risker. I Belgiens fall har den djupt rotade strategin gjort att landet är känsligt om den moderna fotbollen åter skulle utvecklas mot att bli mer fysisk och spelförstörande. Den gyllene generation som genererats kan dessutom leda till att det blir svårare för unga spelare att ta för sig.

För att möta den typen av utmaningar kan en organisation fokusera på att organisera sig efter tydliga processer och komponenter. Genom tydligt definierade gränssnitt av processer och komponenter kan organisationen byggas om och anpassas utifrån det förändringsbehov som omvärlden kräver. Först när dessa strukturer är säkerställda kan utveckling med rätt riktning och rörelse garanteras. I fallet Belgien kan den förändring som landet genomgått, om den förvaltas på rätt sätt, leda till att nationen står strukturellt rustad för att genomföra ytterligare förändringar när resten av världen hunnit ikapp.

Recommended Posts

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.