In Affärsmodellen, Förändringsledning, Förflyttning, Hållbarhet och långsiktighet

Det är mitt i augusti och sommaren går mot sitt slut. Gradvis förflyttas fokus från grillmenyer och badtemperaturer till finansiella nyckeltal och projektstyrning – vardag i det moderna näringslivet. Den som misströstar kan glädja sig åt att det troligen ändå är några varma sommarkvällar kvar med tid att fundera på livets små och stora frågor, och kanske till och med den största: själva meningen med livet. I det här blogginlägget skulle jag vilja göra Affärsmodellbloggens läsare uppmärksamma, om ni tillåter det filosofiska anslaget, på att vissa aspekter av vad som kan anses vara meningen med livet är på kollisionskurs med det industriella system och ekonomiska synsätt som fram tills nu tjänat människan så väl.

Det är naturligtvis praktiskt taget omöjligt att ge ett heltäckande svar på vad meningen med livet är. Några aspekter av ett sådant svar är vi inte i närheten av att förstå, som till exempel vår fysiska omvärld. Vår roll som invånare på ett obetydligt litet klot i ett universum fullt av mysterier kommer inte att klarna i det närmsta taget. Det finns dock ett par andra perspektiv relaterat till meningen med livet som vi har mycket lättare att ta till oss av.

Det de allra flesta förknippar med livets mening är ett resultat av människans unika självmedvetenhet och tar utgångspunkt i det egna jaget. Meningen med livet kan i detta perspektiv sägas vara att utöva en passion, som att hänge sig åt en sport, litteratur, eller att under hela sin livstid argumentera för en politisk idé, eller att uppnå ett karriärsmål. Tidshorisonten som är aktuell i detta perspektiv är, per definition, en medellivslängd.

Ett annat perspektiv som är intressant då man kontemplerar meningen med livet hämtar inspiration från biologin och evolutionsläran. Kort sagt kan livets mening ur ett biologiskt perspektiv sägas vara att sprida livet vidare. Spridningen får inte ske för långsamt, då dör arten till slut ut i konkurrens med andra. Men spridningen får inte heller ske för fort. För att lyckas sprida livet krävs en balans mellan livsform och omvärld; en parasit gör klokt i att inte skada sin värd i onödan. I det biologiska perspektivet är tidshorisonten för att uppfylla mening med livet oändligt mycket längre än för den mening med livet som utgår ifrån oss själva som individer.

När man håller båda dessa perspektiv på meningen med livet i sitt medvetande inser man snabbt att det finns risk för intressekonflikter. Det som vi uppfattar som livets mening, när vi (relativt) kortsiktigt utgår ifrån det egna jaget, är kanske inte förenligt med den mening som träder fram i det längre tidsperspektivet. Vår livsstil är inte hållbar, som det bekant heter. Frågan är om det finns ett sätt att förena varje individs möjlighet att uppfylla sin mening med livet, med vår arts långsiktiga strävan att sprida livet vidare, vilket förutsätter att vi måste förändra det sätt vi hanterar vår omvärld på (jmf. parasiten och dess värd i ovan stycke)?

Hur kopplar då dessa funderingar och perspektiv till vårt synsätt på ekonomi och industriella system?

De senaste åren har det fullkomligt kokat i olika medier med idéer, teorier och exempel på innovativ affärsutveckling som syftar till ett mer långsiktigt hållbart näringsliv. I terminologin som omger denna nya rörelse är det begreppet cirkulär ekonomi, the circular economy, som fått bredast fäste, framför allt tack vare stiftelsen Ellen McArthur Foundation som både påvisat att en omställning till cirkulära affärsmodeller är praktiskt möjlig och att det finns ekonomisk vinning i att sträva efter en sådan.

En omställning till en cirkulär ekonomi är, även om den är möjlig, en oerhört komplex utmaning. En första utmaning är att vi måste förändra vårt sätt att tänka kring värdeskapande i industrin så att embryon till nya, cirkulära, affärsmöjligheter inte kvävs av det befintliga linjära flödet redan på idéstadiet. Ett bra exempel på företag som lyckats med detta är Caterpillar, som framgångsrikt återanvänder många av de maskindelar som ingår i företagets produkter istället för att nyproducera.

En annan betydande utmaning är välkänd i näringslivet sedan länge; de nya strategierna skall omsättas till resultat på sista raden. De företag som besitter kompetensen att bygga strukturer som möjliggör och stödjer de nya affärsmodeller som krävs kommer att kunna dra nytta av både resurs- och kostnadsbesparingar samtidigt som man skapar nya och svårkopierade konkurrensfördelar.

Men den kanske viktigaste utmaningen för näringslivets ledare är att integrera det kortsiktiga och det långsiktiga perspektivet i strategiarbetet. Företag måste tillåta de människor som lägger ned sin tid och energi på att utveckla ett företag att själva utvecklas, berikas och nå personliga målsättningar i sin karriär utan att företagets omvärld (och därigenom företagets framtida förutsättningar att bedriva sin verksamhet) skadas. Det är inte en fråga om att välja mellan hållbarhet och mer kortsiktiga intressen; det är en fråga om att integrera vad som är meningsfullt för en individ under dess livstid med företagets möjligheter att bedriva sin verksamhet på ett konkurrenskraftigt sätt i det längre perspektivet. Ingen lätt uppgift – men en oundviklig fråga för min och framtida generationers ledare i näringslivet.

Recommended Posts
Comments
  • Johanna
    Svara

    True there! Grym artikel Viktor!
    / Johanna

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.