In Affärsmodellbloggen

John Kotter visade i en studie på Harvard 1996 att mer än 70 % av alla storskaliga förändringsprojekt inte nådde de mål som var satta för förändringsprogrammet. Managementfilosoferna Gary Hamel och Michele Zanini påstod i en artikel på ämnet i höstas att i stort sett varje undersökning som har gjorts på området sedan dess också har visat på samma resultat. Det här är ju ganska häpnadsväckande statistik enligt min åsikt, hur kan vi vara så fruktansvärt dåliga på att planera och genomföra förändring?

Inspirerad av Hamel och Zanini började jag nysta lite i ärendet och har börjat bygga upp följande tes i huvudet: En majoritet av den förändring som sker inom företag och organisationer verkar ske reaktivt. Förändringen sker alltså som en följd av att organisationen eller företaget upptäcker att de börjat sacka, t ex att de har halkat efter konkurrenterna på tekniska utvecklingsområden eller att lönsamheten ligger under branschstandard. I detta läge initierar man ett stort förändringsprogram.

Är det möjligt att förändringsprogrammet redan i detta läge är dömt att misslyckas? Beslutet som tagits i toppen sker ofta i ett läge där förändringsbehovet redan passerat ett kritiskt bäst-före datum på grund av intern politik som i lager på lager maskerat den egentliga paniken. Att då i ett pressat läge våga skjuta till den mängd resurser som är nödvändig för att säkerställa en riktningsförändring är ovanligt och således lyckas majoriteten av förändringsprojekten inte nå sina ambitiöst satta mål.

Som en följd av detta skulle man kunna påstå att nyckeln till lösningen ligger i att alla organisationer istället borde försöka jobba proaktivt med förändring. En agil organisation borde ha som högsta prioritet att alltid förändras, även när det går som bäst. Det kan kännas som en ytterst mänsklig egenskap att vilja köra ”business as usual” när business går som bäst. Att i ett sådant läge genomföra stora förändringar skulle kortsiktigt förmodligen ge trista konsekvenser på kassaflödet och därmed är de svåra att både genomföra och motivera. Men för att långsiktigt skapa uthållighet och fart borde förändring och förnyelse stå högt upp på dagordningen i varje styrelsemöte.

Ta ett framgångsrikt (och kanske lite tjatigt) exempel: Apple. Världens genom tiderna mest framgångsrika bolag (hur man nu definierar framgång, men vinst och omsättning är två inte helt irrelevanta parametrar). En viktig anledning till att Apple nått sådana framgångar är utöver förmågan att vara visionära, företagsledningens inställning till förändring. Den märks väldigt tydligt i den utveckling som skett sedan 00-talet. Apples framgångar kan sägas startade i samband med att iPoden tog över marknaden för musikspelare. Istället för att skydda sin guldklimp kannibaliserade man på den egna produkten när man skapade iPhonen vilken medvetet ersatte iPoden på sikt. Idag är försäljningen av iPods marginell medan Apple distribuerar över 34’000 iPhones i timmen, dygnet runt.

Med detta sagt menar jag inte på att man skall driva förändringar enbart för förändringens skull – självklart måste de vara strategiskt förankrade. Centralt är däremot att erkänna att behovet av förändring aldrig kommer att försvinna och att man måste institutionalisera nyttan av att förstå detta behov och kontinuerligt utmana status quo genom att innovera affärsmodeller, produkter, tjänster, ledarskapsförmåga m.m. Det kan t.ex. göras genom utvecklingsmodeller som bestämmer processer för hur förändringen skall ske och vilken riktning den skall ta, vilket i sin tur bygger på en förståelse för var man står. Att förstå var man står för att kunna bestämma vart man är på väg är allt annat än en lätt uppgift, men det är en nödvändig aktivitet för att börja jobba med förändring proaktivt istället för reaktivt. I det gravt föränderliga klimat (om jag får generalisera) som framförallt tekniskt tunga industrier står i kan det då knappast komma som en överraskning att det är farligare att stå kvar i status quo än att dyka med huvudet först in i det okända.

Senaste inläggen

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.